I januari 1735 försökte Axel Wrede-Sparre bilda en atelier för frimurare och alltså hos oss införa detta gamla mysteriösa och humanitära sällskap. På 1700-talet spred sig frimureriet i Europa och blev under några årtionden en modefluga. Mot slutet av seklet hade omkring 4 000 män blivit frimurare i Sverige. Tidigt blev kungahuset beskyddare av orden och efterhand utvecklades ett alldeles unikt svenskt frimurarsystem.
Frimurarorden blev snabbt mytomspunnen – enligt ryktena drack man blod, låg i kistor, dyrkade djävulen och konspirerade mot samhället. Men i själva verket ville frimurarna bygga ett bättre samhälle genom välgörenhet och personlig utveckling för ordensbröderna. Eftersom frimureriet i Sverige endast är öppet för män har orden haft stor betydelse genom att ge bröderna möjlighet att leva ut både hårda och mjuka sidor.
Tidiga portalfigurer inom det svenska frimureriet var Gustav III, hertig Carl, Gustaf Adolf Reuterholm och andra framträdande 1700-talsaristokrater, präster och borgare. Så småningom breddades rekryteringen och bland frimurare i senare tid finner vi bland andra statsministern Arvid Lindman, ”kaffekungen” Carlos Zoéga, Ernst Rolf, Bo Setterlind, Carl Jan Granqvist, Lasse Berghagen, Jens Spendrup, Anders Björck, hockeyspelarna Håkan Loob och Thomas Rundqvist samt många, många fler.
I dag finns det omkring sex miljoner frimurare i världen och drygt 15 000 av dem finns i Sverige. Vad är det är som är så lockande med frimureriet? Är det verkligen sant att frimurarna ruvar på stora hemligheter, kan göra sig osynliga och till och med vaktar den heliga graalen?
Läs mer på www.norstedts.se
Övriga länkar:
Kristianstadsbladet, 6 oktober 2009
Adlibris Bokhandel
