Petter Gotthard von Kochen

Petter Gotthard von Kochen
Karolinsk officer och herre till Krapperups gods

Petter Gotthard von Kochen levde i en händelserik och ödesmättad tid. När han föddes i en nyadlig familj med tysk-baltisk bakgrund i Narva 1685 hade stormakten Sverige-Finland haft fred alltsedan 1679. År 1700 bröt emellertid stormaktstidens sista krig ut - Det stora nordiska kriget - vilket medförde tjugoett år av krig och slutade med att det svenska stormaktsväldet förlorades. Krigets råbarkade verklighet skar igenom hela samhället och som hundratals andra unga adelsmän drog von Kochen ut i det stora kriget år 1704, då han började som frivillig vid Livgardet till fot. Senare tillfångatogs han av ryssarna och när han efter en lång fångenskap anmälde sig i Stockholm 1722 vilade Karl XII sedan tre år tillbaka i sin marmorsarkofag i Riddarholmskyrkan och riket liknades vid ett redlöst skepp på ett stormande hav. En helt ny tid randades. Det karolinska enväldet gick i graven samtidigt som adeln återtog en del av sin förlorade makt. Vid Livgardet återinsattes von Kochen i tjänst och 1734 köpte han tillsammans med sin broder herresätet Krapperup vid foten av Kullaberg i nordvästra Skåne. Berättelsen om Petter Gotthard von Kochen är en gripande historia, som griper över krig och fred under loppet av åttio år. Det handlar om en person vars liv präglades av rollerna som soldat och godsägare, men som samtidigt uppmärksammar hur en nyadlad familj med rötterna i svenska Livland efterhand flyttade över Östersjön till Stockholm, för att satsa på ett nytt liv. Projektet finansieras av den Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen.