Böcker
Nedan finner ni mina böcker. Klicka på ”Läs mer” för att läsa bokens beskrivning.
Moskvas erövrare
Jakob De La Gardie
Första biografin över en av 1600-talets mest berömda befälhavare
Idag är hans namn och gärning relativt bortglömda, men under 1600-
talet räknades Jakob De la Gardie som så betydelsefull att han
hedrades med 600 kanonskott under den pampiga statsbegravningen.
Historikern Peter Ullgren har skrivit den första biografin över denna
färgstarka person: Moskvas erövrare.
Jakob De la Gardie är den enda svenska fältherre som i spetsen för en
armé nått Moskva och trätt fram inför tsaren i Fassettpalatset. Bedriften
gjorde honom till en av 1600-talets mest berömda befälhavare och banade
väg för svenska erövringar i öster, som under nästan ett sekel utestängde
Ryssland från Östersjön. Som fältherre, godsmagnat, handelsman och politiker blev han efter hand
en profil som världsvant rörde sig i maktens gemak. Hans tvära livskast
vittnar samtidigt om den dramatiska upprinnelsen till 1600-talets svenska
guldålder som militär stormakt i norra Europa.
Moskvas erövrare är den första biografin över Jakob De la Gardie, en av
1600-talets bortglömda portalfigurer. Historikern Peter Ullgren följer hans
stormiga bana från den föräldralösa barndomen vid 1500-talets slut till
maktens topp och den mullrande statsbegravningen i Stockholm 1652.
”När Jakob De la Gardie ger sig till känna i källor och dokument framstår
det som om han levt flera jordeliv. Det gjorde han förstås inte, men lågan
var stark. Ändå förmedlar källorna en sträv verklighet: den stålhårda och
livsfarliga tillvaron gick på högvarv, för livet kunde bli kort.” Ur boken
Petter Gotthard von Kochen
Karolinen på Krapperup
Petter Gotthard von Kochen växte upp i en nyadlad familj i Narva vid 1600-talets slut. År 1704 tog han värvning vid Livgardet till fot och drog ut i stormaktstidens sista krig. Efter slaget vid Poltava 1709 hamnade han i rysk fångenskap och kom tillbaka till Sverige i januari 1722. Efter åratal av lunkande militärliv i Stockholm blev han herre till Krapperups gods i Skåne. Därmed tog en ny levnadstid sin början.
Det här är berättelsen om ett levnadslopp som började i det svenska väldets utmarker och långt senare slutade under Riddarholmskyrkans golv i Stockholm. Mer än något annat visar von Kochen hur livet gick vidare för en karolinsk officer efter det långa kriget. Ur ett mer allmänmänskligt perspektiv är det en tidlös historia som handlar om konsten att överleva och inte ge upp. Samtidigt sönderfaller hans liv i två stora kontraster; från det händelserika kriget på den internationella scenen drog han sig tillbaka till det ’lilla’ livets former i rollen som godsherre på Krapperup. Här blev han en dominerande gestalt. Efter ofredsårens strapatser var det lantlivets mjuka och hårda otium som gav hans liv ny färg. Han blev Krapperup trogen fram till sin död.
Krigsbrev- Karl XII:s soldater i Norge 1716
Sent på vinteren 1716 står Karl XIIs armé i Norge. Den store nordiske krigen drar seg mot sitt sekstende år, og situasjonen er desperat. Litt etter litt har det svenske stormaktsveldet rast sammen. Fra felttoget skriver de svenske soldatene hjem, men mange brev når aldri Sverige, de blir fanget opp av dansk-norske militære speidere. Etter hvert havner brevene i det danske Riksarkivet. Fra denne samlingen løfter nå, drøye tre hundre år senere, historikeren Peter Ullgren fram de ukjente soldatenes krigshistorie. Soldatene framtrer i brevene som familieforsørgere, ektemaker, fedre og sønner, fanget i krigens meningsløse helvete. Kjærlighet og håp, fortvilelse, død og utslettelse preger brevene. Kommer vi noensinne hjem igjen? Hvordan går det med dem der hjemme? Hvem skal døden råke neste gang? Det kommer til syne et bilde av en krigstrøtt og oppgitt hær. Dette er krigen sett nedenfra. Det er soldatenes opplevelser vi får skildret. Ullgren gir oss et enestående blikk inn i den hverdagen som fantes i krigen i Norge på 1700-tallet. Plutselig får den enkelte soldat individualitet – det er noen som venter på ham der hjemme.
Breven som inte kom fram - Karl XII:s soldater i Norge 1716-1718
En löjtnant skriver att han aldrig tänker undvara plikten så länge blodet rinner i kroppen. En fotsoldat ber Gud om att dödandet och kriget måste få ett slut. En annan av Karl XII:s soldater säger åt frun att se efter hans små töser, att tänka på honom för han glömmer henne aldrig och känner glädje i hjärtat och bröstet för henne. Andra knektar slukar kriget med hull och hår, som om de inte kunde leva utan det.
Genom karolinska soldaters fältbrev från framför allt Karl XII:s fälttåg i Norge 1716 och 1718 tränger soldaternas röster från stormaktstidens sista krig fram, brev som aldrig nådde Sverige. Skrivelserna fångades upp av dansk-norska bönder, diplomater och soldater.
Breven som inte kom fram bär vittnesbörd om krigets fasa, glädje och sorg. De myllrande krigshorisonter som skildras vittnar om soldater och anhöriga som skapade sin egen krigsnormalitet genom att leva i nuet med en brännande vetskap om att varje brev kunde vara deras sista kommunikation med varandra.
En makalös historia
Magnus Gabriel De la Gardies uppgång och fall
Magnus Gabriel De la Gardie är en av vårt lands mest kända aristokrater från 1600-talet. Hans liv utspelade sig då Sverige stod på höjden som stormakt i Europa. Han var aristokratins mest lysande stjärna och representerade en typ av aristokrati som Sverige inte skådat tidigare.
Historien om Magnus Gabriel De la Gardies uppgång och fall utspelar sig under loppet av tre monarker och speglar ett aristokratiskt tidevarv utan motstycke. Som statsman, godsägare, mecenat och en kulturens furste levde han länge ett glimrande liv som aldrig tycktes vilja klinga av. Få personer i vår historia är så skandalomsusad som Magnus Gabriel De la Gardie.
Den här populärhistoriskt inriktade boken ger inblickar i hans liv med fokus på tiden från 1640-talet fram till hans död 1686. Samtidigt ges kulturella inblickar i 1600-talets förändrade svenska samhälle där De la Gardie framstår som en aristokrat av europeiskt snitt och i krig och fred försökte leva som en kung men slutade som en fallen jätte.
Bokbärare
Bibliotek, bokhandeln och antikvariatet
Denna bok har jag skrivit med två kollegor vid Linköpings universitet, professor Bengt Erik Eriksson samt projektledaren och frilansskribenten Camilla Smedberg. Boken handlar om de platser där böcker möter sina läsare och de människor som är verksamma där, deras arbete, deras drivkrafter, deras tillfredsställelser och otillfredsställelser.
Läsandets betydelse på individuell och samhällelig nivå uppmärksammas överallt samtidigt som många verksamheter lever under svåra ekonomiska förhållanden. Vad innebär nya villkor, ny teknik och nya kommunikationskanaler för biblioteken, bokhandeln och antikvariaten? Många engagerade aktörer tänker nytt, utvecklar traditionen och arbetar fram nya förhållnings- och distributionssätt för att föra ut boken till läsaren. I den här boken möter vi en rad personer och verksamheter som står mitt uppe i den utmaning som ligger i att bära boken rätt.
Herrgårdsspöken
Spöken, gastar, vita damer och övernaturliga fenomen. På våra svenska slott och herrgårdar myllrar det av dem. I alla fall om vi ska tro Peter Ullgren, historiker från Lund. I denna underhållande bok presenterar han mängder av historier och sägner som handlar om män och kvinnor som dött och kommit tillbaka för att ställa saker och ting till rätta eller för att hämnas på oss efterlevande.
Allt sedan 1600-talet finns bevarade vittnesbörd i arkiv och brevsamlingar, och vi slutar aldrig fascineras: Spökena har överlevt upplysningen, 1800-talets sekularisering och det moderna informationssamhället. Även idag dyker då och då moderna spökhistorier upp i kvälls- och veckopressen. Ibland avslöjar Ullgren bluffmakare och bedragare, men ofta finns faktiskt ingen förklaring att få.
Uppsnappade brev
KARL XII: s soldater i Norge 1716
Brev skrivna vårvintern 1716 av okända karolinska soldater har i spillror överlevt tidens tand och förmedlar nu ytterst personliga tankar och åsikter om inte bara den egna upplevelsen av kriget, utan även synen på samhället och den undergångsstämning som rådde vid stormaktstidens slutskede.
Det är kärlek, hopp och förtvivlan, död och förintelse som sipprar fram ur brev, som fram till nu bevarats på Danska Riksarkivet, skrivna av familjeförsörjare, makar, fäder, söner och bröder till sina familjer hemmavid.
Det är först med Peter Ullgrens Uppsnappade brev som deras rader når hem till Sverige.
Hemligheternas Brödraskap
Om de svenska frimurarnas historia
Under 1700-talet spred sig frimureriet i Europa och blev under några årtionden en modefluga. Mot slutet av seklet hade omkring 4 000 män blivit frimurare i Sverige. Tidigt blev kungahuset beskyddare av orden och efterhand utvecklades ett unikt svenskt frimurarsystem.
Frimurarorden blev snabbt mytomspunnen – enligt ryktena drack man blod, låg i kistor, dyrkade djävulen och konspirerade mot samhället. Men i själva verket ville frimurarna bygga ett bättre samhälle genom välgörenhet och personlig utveckling för ordensbröderna. Eftersom frimureriet i Sverige endast är öppet för män har orden haft stor betydelse genom att ge bröderna möjlighet att leva ut både hårda och mjuka sidor.
I dag finns det omkring sex miljoner frimurare i världen och drygt 15 000 av dem finns i Sverige. Tidiga portalfigurer inom det svenska frimureriet var Gustav III, hertig Carl, Gustaf Adolf Reuterholm och andra framträdande 1700-talsaristokrater, präster och borgare. Så småningom breddades rekryteringen och bland frimurare i senare tid finner vi bland andra statsministern Arvid Lindman, ’kaffekungen’ Carlos Zoéga, Ernst Rolf, Bo Setterlind, Carl Jan Granqvist, Lasse Berghagen, Jens Spendrup, Anders Björck, hockeyspelarna Håkan Loob och Thomas Rundqvist samt många, många fler.
Det stora nordiska kriget 1700-1721
En berättelse om stormakten Sveriges fall
År 1700 anfölls Sverige av en mäktig anfallskoalition bestående av Danmark, Ryssland och Sachsen-Polen. Stormakten Sveriges Östersjövälde skulle krossas. Sverige slog emellertid Europa med häpnad och svarade med en förödande militär slagkraft. Svenskarnas taktik var att anfalla först och att hålla inne med muskötelden tills man såg det vita i fiendens öga. Samtidigt var kavalleriet med sin pilspetsformering ett fruktansvärt vapen.
I slutändan kunde dock inte Sverige stå emot alla fiender man fick emot sig. När Det stora nordiska
kriget slutade 1721 hade Östersjöväldet förlorats och Ryssland steg fram som den starkaste makten vid Östersjön.
Den långa ofredstiden tärde hårt på soldaterna och hemmafronten. Rikets existens stod på spel. Men detta var också enväldets tid. Karl XII vägrade att ge upp och soldaterna visste ofta inte vad som väntade bakom nästa vägkrök, bara att kriget skulle fortsätta. Många soldater stupade i hav av blod, eller mötte döden i fjärran fält- eller fångläger. Vittnesmålen från kriget skildrar stålbad bortom det fattbaras gränser. Kunde man ta livet av sina egna utan att själv förlora förståndet? Kan man leva med att bränna upp kyrkor med instängda kvinnor och barn? Hur kändes det att se kamrater tryckas in under isen och dränkas ihjäl, medan fienden skrattande såg på? Skulle soldathustrun därhemma klara livhanken på sina tio barnamunnar med en halvfrusen leråker som behövde plöjas? Gud var ofta den enda trösten. Hemmavid rådde tidvis pest, hungersnöd och missväxt. I bevarade brev och dagböcker framträder människorna som genomlevde denna svåra kristid och det är också deras berättelser som står i centrum i denna bok. Berättelsens röda tråd är ett hav av tusen röster, som i mörker och ljus skildrar kriget från många olika sidor. Tillsammans levererar dessa människor en gripande helhetsberättelse om kriget. När krigets larm slutat och allting var över hade 200 000 man från Sverige-Finland stupat.
Godsherreskapen och kyrkan
Krapperups relationer till Brunnby kyrka ca 1748-1900
Långt in på 1900-talet var den lokala kyrkan en traditionsmättad medelpunkt i socknarnas världsliga och andliga liv. Sida vid sida i kyrkbänkarna skockades hög och låg; religionen omfattade alla människor. I Godsherrskapen och kyrkan studeras vilka relationer det skånska storgodset Krapperup hade till Brunnby kyrka mellan 1748-1900. I centrum står släkterna von Kochen och Gyllenstiernas kyrkliga aktiviteter och hur de inom ramarna för en religiös tradition manifesterade sig i kyrkan. Det är frågan om varierande kulturella uttryck omfattande både sociala relationer och andra mer praktiska sidor. Berikade godsherrskapen kyrkan med gåvor och försökte de styra och ställa på socken- och kyrkostämman? Bemödade de sig om att lägga beslag på de främsta stolrummen i kyrkan och engagerade de sig i prästtillsättningar? Detta är några av de perspektiv som tas upp i undersökningen.
Adliga godsägare i Östergötland och Skåne vid 1600-talets slut
Lantadel är min avhandling från 2004 och handlar om vilken roll den godsägande lantadeln hade i de lokala och regionala sammanhangen i det sena 1600-talets Sverige. Fokus ligger särskilt på adelssläkterna Drake, Lillie och Barnekow och hur dessa ätter profilerade och manifesterade sin kulturella, ekonomiska och sociala position i Skåne och Östergötland under den andra halvan av 1600-talet.
